En Sḵwx̱wú7mesh totem i Whistler |
En familjs status i området bestäms av hur mycket man ger bort till andra och inte hur mycket tillgångar man har. I ceremonin ingår också rituell dans, sång och uppträdanden.
Hövdingen O'wax̱a̱laga̱lis beskrev sedvänjan i ett berömt tal så här:
"We will dance when our laws command us to dance, and we will feast when our hearts desire to feast. Do we ask the white man, 'Do as the Indian does?' It is a strict law that bids us dance. It is a strict law that bids us distribute our property among our friends and neighbors. It is a good law. Let the white man observe his law; we shall observe ours. And now, if you come to forbid us dance, be gone. If not, you will be welcome to us."
I slutet på 1800 talet blev området så rikt, bland annat på grund av handel med filtar och koppar, att det blev kraftig inflation i givandet. Detta innebar att man istället började förstöra sin egendom istället för att ge bort den. (En utveckling som vi känner igen bland bratsen på Stureplan som beställer två flaskor champagne och ber servitören ”vaska” den ena – det vill säga hälla ut den i vasken) Detta gjorde i sin tur att det Europeiska styret förbjöd sedvänjan. Förbudet hävdes 1951 och idag förekommer seden i ökande omfattning, men nu på det goda sättet igen.Liknande sedvänjor finns i den Mauriska kulturen i stilla havet, som vi levde i under 2006, liksom på Papau New Guinea.
Dagens äventyr blev adrenalinfylld Zipline och en timmas cross country MTB i området runt Lost Lake.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar